En del av oss är tillräckligt gamla för att minnas när man sparade saker på diskett. Sedan dess har mycket hänt. Under en kort period sparade man det mesta på hembrända cd-skivor, men idag använder man för det mesta portabla USB-minnen som rymmer betydligt mer än forna tiders disketter.

En diskett rymde 1,44 kilobyte, vilket räcker för att lagra ganska många dokument, men inte för särskilt mycket mer. Köpte man spel till sin dator levererades detta på flera disketter, vars hela innehåll installerades på datorns hårddisk. Några längre animationer förekom inte.

Regeringens budgetproposition, den så kallade nådiga lunta, levererades länge till Riksdagen på flera disketter. För att visa att man hängde med i den tekniska utvecklingen bytte man vid 1990-talets mitt medium, och finansministern promenerade istället över från Rosenbad till Riksdagshuset med en CD-ROM i handen. Den perioden varade dock inte särskilt länge, för snart gick man över till USB-minnen istället. CD-skivan hade en storhetstid på kanske tio år som lagringsmedium för data, och betydligt längre för musik, ett ändamål för vilken den lanserades tidigare och inte är helt ute ur leken än.

Länge rymde USB-minnena på sin höjd en gigabyte, vilket räcker för en hel massa dokument av Budgetpropositionens längd. Idag är det svårt att hitta ett USB-minne som rymmer så lite. En snabb titt hos några av de stora kedjor som säljer portabla USB-minnen visar att fyra GB är minimum nuförtiden. Det finns även externa hårddiskar på upp till en terabyte, som ansluts via USB. Om dessa är att klassa som portabla kan förvisso diskuteras.